Sons of DeWitt Colony Texas
© 1997-2007, Wallace L. McKeehan, All Rights Reserved

Wermland Sagas--Home

If you have skeletons in the closet, make them dance!--Unknown

For geographic locations, search Hittet.se (Find.Sweden)

Stortjuven Noréus
English translation

Karl-August NoréusPhoto:  A "fångporträtt" (prison portrait) from the Riksarkivet in Stockholm taken while a "guest" at Långholmen, reprinted in Pershyttans Hembygdscirkels, no. 13 1995.   Hans namn var Karl-August Noréus och hans titel "f d artillerist" och stortjuv. Han var Norabygdens egen Lasse-Maja, vida känd utanför sockengränsen under 1800-talets senare hälft. Det finns fortfarande personer som har minnen av Noréus och hans sista levnadsår vid Älvstorps fattiggård. Äldre Pershytte-bor kan berätta hur Noréus ofta satt vid vägkanten i närheten av vägporten för att vila sig, detta var i slutet på 1910-talet. Hans klassiska fråga till ungdomen på hemväg från staden var: "känner ni inte igen den beryktade stortjuven Karl-August Noréus?" Låt oss därför gå tillbaka till tiden då Noréus namn verkligen var beryktat.

Karl-August föddes år 1837 och hans föräldrar var snickaren Anders Noréus, gift med Britta Kristina Ersdotter. De bodde vid Älvstorp utanför Nora med Karl-Augusts fem syskon åren 1836-52 då de flyttade till Sjölund i Pershyttan (1852-63) och sedan vidare till Gyttorp. Karl-Augusts föräldrar bodde vid "Käppstaäng" där fadern dog år 1886 och modern år 1899.  Sjuttonåringen Karl-August försvann år 1854 till huvudstaden "för att i Stockholm antaga krigstjenst". Han var dock snart åter i hembygden med en titel som sedan följde honom genom husförhörslängderna på 1800-talet, nämligen "f d artillerist". I februari månad 1859 gifte han sig med den fern år äldre Karolina Karlsdotter Dal. De fick tillsammans tre barn, två pojkar och en flicka. Familjen bodde på olika ställen i Gyttorp men även i Bengtstorp. Karolina dog år 1878.

Efter giftermålet kunde så Noréus långa bana som "stortjuv" ta sin början, och sitt breda syndaregister inledde han officiellt med en stöld varför han blev sakfälld av Nora Rådstugurätt år 1861. Dagen före julafton 1862 får han sin nästa dom; 3 månaders straffarbete för "hemgång, slagsmål och svordom". Nora Stads och Bergslags Tidning vet mycket att berätta om Noréus framfart i Norabygden. Långt senare på 1800-talet erinrar man läsarna om den första gången han satt "på de anklagades sida inför Nora rådstufvurätt, omedelbart efter hvilken rannsakning han förgäfves sökte fly från sina vaktare; rymningsförsöket hade då ock troligen lyckats, om ej vårisen på Norasjön, å hvilken han sprang ut, varit för svag". År 1864 överföll han en polisbetjänt och fick därför ett års straffarbete.

Noréus gjorde nu allt längre stöldturnéer bort från våra trakter, alltid med stulna hästar och åkdon. Ofta åkte han fast men ännu oftare lyckades han tack vare en naturlig kvickhet, framförallt i skogsterräng, smita undan sina upptäckare och dra dem vid näsan. År 1869 gjorde han även ett försök att fly med fotbojor; "...under det han, beledsagad of en fånggewaldiger, transporterades å jernväg i en särskild fångvagn från Göteborg till Örebro, hoppade ut genom vagnsfönstret, ehuru han var fängslad med fotbojor och tåget var i gång, men likväl då icke lyckades undkomma, enär fånggewaldigern hade mod nog att hoppa efter genom vagnsfönstret och gripa Noréus, hvarefter tåget stannades och Noréus blef åter derpå upptagen..." I samband med "våld å fångförare och andra resans stöld" blev han samma år, 1869, dömd till 3 års straffarbete.

Dessförinnan, år 1867, hade en bekymrad kommunalnämnd i Nora socken beslutat att sända Noréus ända till Amerika för att en gång för alla bli honom kvitt. Revisorerna klagade på det sätt nämnden gått tillväga då de anslagit medel till resan och sänt iväg honom utan att först fråga om det var Noréus egen önskan att resa. Ehuru åtgärden var formvidrig hade den "likväl en god avsikt". Noréus trivdes nu inget vidare i sitt nya hemland utan tog första bästa båt tillbaka till Sverige. De anslagna medlen räckte tydligen till bäde tur- och returbiljett.

Samma år (1867) skriver Noratidningen: "Förre artilleristen Karl-August Noréus från Nora, sedan gammalt bekant för sina många galna streck, är oförbätterlig. Nyligen rymde han från Karlsborgs fästning, dit han förpassades, sedan man förgäfves sökt förmå honom resa till Amerika, och nu dyker han plötsligt upp i Eskilstuna, dit han tyckes ha begifvit sig med mindre vackra föresatser. Eskilstuna Allehanda för i lördags skrifver:

'Sistlidne torsdag anlände hit, åkande i gigg, en tämligen snyggt klädd mansperson, hvilken tog in på gästgifverihotellet och beställde det bästa rum, som fanns, men begaf sig derefter ned till krogen och slog sig der i sällskap med hvarjehanda personer. Han föreföll emellertid så misstänkt, att händelsevis närvarande polisbetjenter ansågo sig böra påkalla stadsfiskalen, hvilken, efter med den resande anställt förhör, fann sig föranlåten häkta honom.

Vid igår (fredag) med mannen anstäld polisransakning befanns han vara f d artilleristen Karl-August Noréus, hvilken tillika med 2 andre rymt från Karlsborgs fästning, der han hållits häktad för stöld. Han hade nu hitkommit i afsikt att här göra en eller annan rikare skörd, för hvilket ändamål han gjort förfrågñingar our personer och lokalförhållandi men fann sin spekulation misslyckad, ithy att han fortfarande hålles häktad, i avvaktan på upplysningar från hans födelseort, Nora'."

Efter sitt straff åren 1869-72 i Malmö Citadell skulle han vid hemkoms ten erbjudas huggning på allmänningen. Noréus anmälde sig dock inte vare sig hos kommunalnämndens ordförande eller vid arbetsplatsen, varför han erhöll en skarp varning för sysslolöshet. Hans hustru och barn åtnjöto fattigunderstöd och Noréus hade nu under en kortare tid arbete vid en gruvundersökning i Kopparbäcken. Det berättas att han sedan Karolina dog år 1878 bodde tillsammans med dottern i en jordkula på den s k "Bönhusskogen", alltså skogen närmast Gyttorps Missionshus.

År 1873 blev han ånyo dömd för misshandel, "äfvensom 3:e resa stöld och mordbrand, derigenom att han i Filipstad satt eld på den arrest, hvari han varit förvarad", till nära sex års straffarbete. "Noréus, som för sin hemorts fridsamma befolkning blifvit en allmän skräck och fasa, har anfört besvär hos Svea hofrätt öfver utslaget..." Misshandeln gällde gruvarbetaren Israel Löfgrens hustru i Gyttorp som den 2 december 1872 fick sin vänstra arm avbruten i sitt hem genom Noréus försorg. Han rånade också Hellefors Bruks postbud på allmänna landsvägen 1/4 mil från Häl fors. Efter detta blev han placerad på länsfängelset i Vänersborg, men lyckades redan 1874 rymma, varefter han begav sig till Norge, där han också åkte fast, men lyckades även här rymma från ett tukthus i Oslo den 7 december 1875. Han sökte sig nu tillbaka till Sverige.

Noratidningen den 19 januari 1876 vet mera; "Karl-August Noréus den fruktade och beryktade f d artilleristen, var ute och åkte i julas med 'lånta' fortkomstmedel förstås. Efter att hafva skaffat sig fullständig i rustning genom att taga en häst i Arvika samt släde och sele i Öskevik styrde han kosan åt Lindesidan, men råkade på svag is på sjön Rås valen körde ner och höll på att blifva kvar, men lyckades krafla sig upp, likvisst med förlust of häst, släde och mössa. En hufvudbonad lånte han doc närmaste gård, omtalte i korthet hvad sour inträffat och försvann, utan att sedermera kunnat anträffas..."

Göteborgs Handelstidning den 12 februari samma år; "Den beryktade och djerfve förrymde fästningsfången Noréus, hvilkens färder med stulna hästar kunde gifva ämnen till en hel tjufhistoria, har ånyo gästat Arvik orten och farit fram med stulen häst och åkdon. Denna gång upphans han dock of egaren och fråntogs både häst och åkdon, men lyckades sjelf und komma genom att slita sig lös och lemna sin rock i sticket. Den 30 januari på morgonen sågs han helt lugnt vandra i skjortärmarna på Arvika gator. Nu har Noréus ånyo försvunnit och antagligen styrt kosan till Norge, för att med sitt besök hedra marknaderna derstädes..."

I Norge blev han åter fast och dömdes till 41/2 års tukthus. Om han satt av denna tid i Norge eller Sverige är tveksamt då han ju hade 5 års strafftid kvar att sitta av i Vänersborg därifrån han rymde 1874.  1880 var det dags igen, efter stöld och misshandel hamnade han på Långholmen i Stockholm, där han sedan satt fängslad hela 61/2 år. Den 15 februari 1886 frigavs han och "har sedan dess uppehållit sig i Gyttorp och då och då, synnerligast om lördagarna gjort påhelsningar i den närbelägna Nora stad..."

Från denna tid kan en del äldre Gyttorps-bor berätta vad de av sina föräldrar hört om Noréus; "Han stal för alla, var han kom åt. När bönderna från Vikers socken och de från Stadra-hållet passerade Gyttorp hände det ofta att de fått lite för mycket innanför västen till följd av stadsbesöket. Nu satt de och halvsov på kuskbocken och hästen fick hitta hem bäst han kunde. Detta passade Noréus på att utnyttja, han hade ju en fantastisk förmåga att smyga sig fram utan att upptäckas. Bakom kuskbocken fanns ett litet flak där de nyinköpta varorna förvarades. Dessa blev nu ett lätt byte för Noréus och i skogen hade han sin reträttplats. lbland kunde han s1å vad med bönderna vem som var snabbast. En gång slog han vad med en från Älvhyttan som han mötte vid Joakim om att vara först vid Pigbacken (i närheten av Käppstaviken). Vadet gällde naturligtvis en liter brännvin. Mannen från Älvhyttan som ej kände Noréus löpförmåga blev mäkta förvånad då han framkommen till det avtalade stället fick se att Noréus var först.

Oskar Persson vid torpet Hurrebo hade en gång varit och handlat framme i Gyttorp då han möter Noréus på hemvägen, 'ta hit paketet du har i handen' sa Noréus. 'Kom och ta det om du vågar' kontrade Oskar Persson. Det vågade inte Noréus då Persson var ovanligt stark och därför fick passera. En annan gång kom Noréus hem till Lars-Ulrik Jansson och bad att få ligga i dennes lada över natten. 'Det får du bara du inte stjäl något för mig' och på det skulle Noréus ha svarat 'Det vet du vä1 att jag inte tar något för dig'. Hur det sedan gick förtäljer inte historien."

År 1889 meddelar Noratidningen om den då 52-årige Karl-August Noréus: 'Åter inom fängelsemurar dväljes sedan sistlidne lördagsafton den för sina djerfva stölder m m i såväl Sverige som Norge beryktade f d artilleristen Karl-August Noréus från Gyttorp i Nora socken. Såsom'skäligen misstänkt' att på tåget mellan Nora och Gyttorp nyssnämnde afton hafva tillgripit en fröken Stina Lindberg från Flosjötorp tillhörig mindre handkappsäck, innehållande diverse saker samt en 100-kronorssedel, liggande i ett kuvert, häktades han ett par timmar senare of kronolänsmannen Johan Widén i Nora, hvilken per telefon underrättades om stölden..."

Länsmannen Widén och en medhjälpare tog Noréus samma dag i Gyttorp. Lars-Ulrik Janssons dotter gick denna lördagskväll och räfsade gräs ovanom Kråkåsens tvättstuga där Noréus satt och täljde. Hon blev nu vittne till gripandet, hur de två smög på var sin sida om tvättstugan för att sedan to Noréus som inte hade en chans att hinna fly. Han inforslades sedan till det då nyuppförda häktet i Nora (nuvarande polisstationen) och blev därmed "den förste fånge som logerat i Nora nyuppförda häkte". Vad var nu orsaken till att Noréus greps denna gång? Jo, han befann sig i Nora på lördagen och lovade där att bära en nattsäck åt skolläraren Schmidt till Gyttorp. Skolläraren tog landvägen och Noréus tåget. Väl framme hos Schmiöt hade Noréus fiskat upp en handhappsäck ur Schmidts nattsäck, den han sade sig ha "hittat" i en tredje klass kupé på tåget. Noréus hade dock observerats av andra resenärer då han steg av tåget vid Gyttorp "som tyckte sig märka något som 'putade' ut och som de just misstänkte vara den förlorade väskan-som det också var-men vågade de ej blott på denna misstanke anhålla Noréus och undersöka nattsäcken. Vid tågets ankomst till Vikersvik telefonerades till Nora, med den påföljd att Noréus samma dags afton var satt inom 1ås och bom..."

Noréus forslades nu till länsfängelset i Örebro i väntan på rannsakning vid Nora rådstugurätt. Hur det gick till när Noréus var på väg till denna rannsakning i augusti 1889 får vi veta när vi läser Noratidningens citat från tidningen Stridsropet. Frälsningsarméns lokalkår i Nora bildades samma år.   "Noréus på den smala vägen - I tidningen Stridsropet skrifver frälsningsarméns stabskapten Lagercrantz: På vägen till NORA. I kupén funnos utom mig blott en fånge med sin. fånggewaldiger. Jag satt just och funderade på om Gud sändt mig i fångens väg. Efter en strid, hvilken Gud ensam bevittnade, ryckte jag fram med mitt: 'är ni fräist?' - Ett skyggt 'nej, och fången vände sig från mig. Jag följde efter och började fråga honom om hans lif. Han hade som ung tjenat vid samma regemente som ja, och ändrade sitt sätt då han hörde vem jag var. Hans lif hade varit en kedja av brott. Men nu hade han 'hållit sig' i 5 år, tills för en tid sedan han under rusets inflytande begått en stöld. Snart lågo vi båda på knä i den ru kande kupén. Fången grät som ett barn, jag talade om Guds villighet att förlåta och gewaldigern blickade ned på oss. Hans sträfva ansigte hade veknat och ibland for handen öfver ögonen, då han trodde att ingen såg honom. När vi skildes åt vid Nora station, der en folkhop väntade den i staden väl kände fången, hviskade fången: 'Gå till min gamla mor och mina systrar och säg dem att jag verkligen gifvit mitt hjerta åt Jesus. Gewaldigern helsade vänligt och vi skildes åt, fången för att i tingssall förhöras och dömas, jag för att i missionshuset proklamera frihet och nåd."

Denna frälsning varade i Noréus fall blott en kort stund då han vid in trädet i tingssalen som var till trängsel fylld av åhörare, "...sin vana och lögnen trogen nekade fräckt för all vetskap om stölden". Det visade sig snart att Noréus endast stulit en bok och en tvål ur kapp säcken. Noréus prästbetyg upplästes, även detta var till stor del osant, påstod han. På ordförandens fråga om Noréus hade något jäv mot vittnena som var hela tio personer, genmälde Noréus att herr Schmidt icke borde få vittna, "emedan han innehaft det stulna godset (!); dessutom var han Noréus ovän (!)".  Rättens ordförande Magnus Unger yttrade härefter några allvarliga ord till den häktade. "Någon vän kunde Noréus ej, så som han lefvat, ha annat än på Långholmen, och ingen rättänkande menniska kunde med en person, hvars lefnad allt från ynglingaåren varit en nära sammanhängande kedja of brott, hafva något anseende; vänskap, som folk i allmänhet värderar så högt, fanns för Noréus ej till."

Den omnämnda tvålen sade sig Noréus ha köpt av en kringvandrande handlare för länge sedan. Då han på morgonen den 3 augusti gick till Nora, stoppade han tvålen på sig, "emedan han behöfde den vid ett bad, som han före färden tog i Gyttorpsån och från hvilket han sålunda renad styrde kosan direkt till Nora". Till ett vittne hade Noréus uppgivit att tvålen kostat 33 öre, enligt en tidigare uppgift av honom skulle den ha kostat 50 öre.  Rannsakningen pågick i tre timmar och tidningsreferatet berättar hur "Noréus har flera anhöriga i lifvet, alla hederliga menniskor: barn, syskon och sin nu 79 år gamla mor. Värst var, tyckte han sjelt då han den 3 dennes häktades, att modern skall lefva och fortfarande hafva sorg of sin son". Den 6 september föll domen, dessförinnan hade Noréus inlämnat en längre skrift till rätten där det förekom syftanden på att skolläraren Schmidt skulle vara den skyldige. Straffet blev ohyggligt hårt; "5 års straffarbete och förlust av medborgerligt förtroende i 10 år utöfver strafftiden". Efter utgången strafftid år 1893 hamnade nu Noréus vid "Elfstorps Fattiggård" där han till en början agiterade emot allt arbete vid jordbruket som fattighjonen hade att utföra. Han fick de andra hjonen med sig så att ingenting blev gjort. I samband med detta 1är Noréus ha yttrat "Vi är inte här för att arbeta - vi är här för att dö..."

Dock gifte han nu om sig med Lovisa Svensson Jakobsdotter, den 13 mars 1895 och tidvis arbetade han nu vid tegelbruket vid Älvstorp. Han blev också flyttad från de andra hjonen till "Nybygget" där han och Lovisa nu bosatte sig. Här slutade också den "beryktade stortjuven" sina dagar den 16 september 1920.


The Masterthief Noréus

His name was Karl-August Noréus and his title "retired artillery man" and Masterthief. His was the Lasse-Maja from Nora and surroundings, well known outside the parish during the latter part of the 1800’s. There are still people with memories of Noréus and his last years at Alvstorp, a poor man’s home. Older folks from Pershyttan can recall how Noréus often sat near the road near the gate between 1910-1920. His favorite question to the young people on the way home from town was: "Don’t you recognize the notorious Masterthief Karl-August Noréus?"

Let us therefore go back to the time, when the name Noréus really was notorious. Karl-August was born 1837, and his parents were carpenter Anders Noréus who married Britta Kristina Ersdotter. They lived near Älvstorp outside Nora with Karl-August’s five siblings from 1836-52, when they moved to Sjölunda in Pershyttan (1852-63) and then on to Gyttorp. The parents of Karl-August lived at Knappstaang, where his father died in 1886 and his mother in 1899. The seventeen year old Karl-August disappeared in 1854 to the capital Stockholm to sign up for military duties. However he soon came back to his native place with a title "retired artillery man," a title that followed him in the church books thrugh the 1800’s. In February 1859 he married the five year older Karolina Karlsdotter Dal. Together they had three children, two boys and one girl. The family lived in several different places in Gyttorp, but also in Bengtstorp. Karolina died in 1878.

After the marriage, Noréus long path as a "masterthief" started.  His large list of crimes started officially with a theft for which he was sentenced by the Nora Court in 1861. The day before Christmas eve 1862 he received his next sentence which was 3 months labor for fighting and cursing. Nora Newspaper has a lot to report about Noréus’ wild escapades in the countryside around Nora. A long time later in the 1800’s the paper reminded readers about the first time Noréus sat on the side of the accused in the courtroom in Nora where immediately after the questioning he desperately tried to escape from his guards. The escape would probably have succeeded, if the ice on the Nora lake which he ran out on hadn’t been too thin. In 1864 he attacked a policeman and received one years labor for penalty.

Noreus ventured further and further away from the Nora region on his stealing tours always with stolen horse and buggy. Often he was caught, but more often he managed to escape arrest or from his captors because of his natural quickness and expertise in forested areas. In 1869 he attempted an escape from a train while he still had shackles on his legs. He was being transported via rail under guard from Gothanberg to Orebro in a special train compartment for the purpose when he managed to jump out of the window while the train was in motion.  However, in this instance the prison guard had the courage to jump out the window after him which foiled his escape.  The train stopped and Noréus was put back on the train and transported to jail.  Because of this and subsequent stealing excursions, he was convicted in 1869 to 3 years labor.

Prior to the year 1867 the Nora community court decided to get rid of Noréus once and for all by sending him all the way to America.  Nora community treasurers complained about the court's decision to finance his trip to America before determining whether it was his wish or not to travel to America. The court's action was good intentioned, but was an ineffective solution.  Noréus did not like it so much in his new homeland and he took the first boat back to Sweden. The money allocated was enough to cover the two way trip.

The same year 1867 the Nora newspaper wrote:

"Former artillery man Karl-August Noréus, well known for his many bizarre escapades, has not changed his ways. Recently he escaped from Karlsborg's prison where he was sent since the attempt to send him to America did not work to get rid of him. Recently he reappeared suddenly in Eskilstuna where he apparently has traveled with less than good intentions. Saturday's Eskilstuna Allehanda wrote: 'Last Thursday a fairly well dressed man arrived traveling in a carriage took a room at a high class hotel and asked for the best room that they had, then went down to the bar where he met various people.   A police officer who accidentally happen to be in the area thought he appeared suspicious and that they should call the sheriff. After questioning the traveler, they arrested him.  Yesterday (Friday) a police investigation found that he was the former artillery man Karl-August Noréus, who together with two others had escaped from Karlsborgs prison where he had been incarcerated for theft. He had now come here with the objective to make another rich harvest, toward that goal he had made inquiries concerning local people and places, but discovered that his expectations did not come to fruition, instead he was arrested again while waiting for information from his birthplace, Nora.'"

After serving time in the years 1869-72 in Malmo's Citadel prison, upon his homecoming he was offered a job cleaning up brush on public property. However, Noreus did not even show up either at the city hall or at the workplace, thereafter he was given a strong warning against idleness. His wife and children were getting welfare support and Noreus had for a short time worked in exploration for minerals in Kopparbäcken. It is said that after Karolina died in 1878 he lived with a daughter in a hut made of earth in the Prayer House Forest close to Gyttorps Mission.

In 1873 he was again sentenced to about six years hard labor for assualt and "three offenses for theft and arson, he had set fire to the place where he was held after his arrest in Filipstad.  Noreus, to the peaceful people of his hometown, had become a common dreadful terror, and the outcome caused difficulties for the regional court of appeals..…."  The assualt concerned miner Israel Lofgren's wife in Gyttorp who on 2 December 1872 had her left arm broken in her home because of Noréus. He also robbed a courier from Hellefors Bruks on the road a quarter Swedish mile from Hällefors. After that he was incarcerated in the regional prison in Vänersborg, but he managed to escape in 1874, after which he traveled to Norway, where he also ended up in jail, but even managed to escape from an Oslo prison on December 7 1875. He found his way back to Sweden.

Nora's newspaper of 19 January 1876 tells more:

"Karl-August Noreus the feared and notorious artillery man was out and traveling at Christmas with 'borrowed' transportation of course. After he acquired a complete rig by taking a horse in Arvika and a sled and harness in Öskevik, he headed toward Lindesidan, but unfortunately he drove onto thin ice on the lake Rås valen and broke through and almost ended up there permanently. He managed to crawl out, but lost the horse, sled and his hat. He borrowed new headgear from the nearest house, told them vaguely what had happened and they never saw him again…"

Göteborgs Handelstidning (local newspaper from Gothenburg) related on 12 February the same year:

"The notorious and fearless fortress prison escapee Noréus, whose trips with stolen horses could be the subject for a whole thief's adventure novel, has again visited the Arvika area and traveled with stolen horse and sled, this time he was caught by the owner and the horse and sled taken away, but managed to escape himself from them by coming out of his coat. The 30th of January in the morning he was seen calmly walking in his short sleeves down Arvika streets. Now Noreus has again disappeared and probably has headed for Norway to honor the region by his visit….."

(English Translation in Progress--Stay Tuned)

(From the Archives of the Pershyttans Hembygdscirkels.  Noreus was the third greatgrandfather of Maria Kristina McKeehan, daughter of the website author.  Karl-August's daughter with first wife Karolina Karlsdotter Dal (1837-1878, married 1859) was Augusta Vilhelmina Noreus who married Karl Hagström, see also the Hagström Family Saga)


Sons of DeWitt Colony Texas
© 1997-2007, Wallace L. McKeehan, All Rights Reserved